Det där med grön tumme
Min mamma har alltid haft någonting för blommor. Hon har alltid haft massvis av dem, vid ett tillfälle fanns det ca 50 i vår lägenhet. Det var väll här min lite aviga relation till blommor började. Av någon anledning lät jag dem aldrig vara. En gång hade mamma planterat stora vackra liljor som växte ute på vår altan. En dag visade mamma mig att om man sticker ner ett finger längst ner i blomman så kan man få upp lite nektar som går att äta. Det var ju ett väldigt stort misstag. Någon dag senare hittade hon mig stående bland liljorna, eller, liljebladen som låg utspridda överallt och själkarna som naket stod kvar i jorden. Då hade jag med min stora förmåga att utvärdera saker kommit på att om jag drar av bladen så får jag tag på mer nektar. Mamma var inte glad. En annan gång fick jag för mig att jag ville bli frisör och då behöver man öva så jag började klippa av mina dockors hår men det gick lite väl snabbt och vad skulle jag göra då? Här var man en blivande världsberömd frisör som höll på att upptäcka sin tallang! Jo jag var tvungen att ta det som fanns som tyvärr var blommorna i huset. Varje kruka hade sedan en väldigt vacker och proffisionell snagg. Mamma var inte glad.
Så man kan minst sagt säga att jag och växter inte har någon vacker historia. Trots att jag är oförmögen att hålla blommor vid liv är jag fast besluten att ha dem. Om jag var en intelligent människa som lär av sina misstag så hade jag bara skaffat plastblommor eller torkade blommor som redan är döda så att jag inte kan göra någon större skada men just i detta fallet så tar envisan över. Nog fan kan jag ha blommor! Så i våras bestämmde jag mig för att köpa en planta och de hade olivträd på rea och vem vill inte ha det! Så jag tar upp en från backen, betalar och går hem. Allt var frid och fröjd, vi trivdes tillsammans. Under sommaren såg jag dock att något kröp omkring där. Det var en liten myra. Det var lite ledsamt, stackaren hade blivit separerad från sin familj osv men jag kan ju inte ha myror inne så jag avlivar den och tänkte inte mer på det. Efter några dagar så ser jag en till krypa omkring i plantan. Och en till. Och en till. Så jag gräver lite i krukan och där finns några till. Men det är ju klart att jag har valt en jävla planta som några myror har bestämt att de ska flytta in hela släckten i! Efter lite googlande ser jag ett tipps att man kan ställa plantan i vatten i en timme, allternativt med såpa i (åter igen google). Jag vill ju inte skada min vackra växt så jag beslutar att göra det skonsammaste och ställa den i vatten utan såpa. Det räcker väll att dränka dom jävlarna. Men neeeeej. Så av det fick jag enbart ett jordigt avlopp och en mycket övervattnad växt. Nog frodades de små myr-jävlarna lika mycket och nästa dag var de åter på ytan och levde loppan. Vad hade jag för alternativ? Tydligen hade de små kräken någon slags miniatyr dykarutrustning som de tog på sig så det var bara att försöka dränka dem och förgifta dem med såpa. Sagt och gjort fick den stackars växten utstå en ytterligare behandling. Tror ni det hjälpte? Klart det inte gjorde! Växternas gud hade tydligen bestämt sig för att skicka pesten på mina grödor för mina tidigare synder. Nästa dag var det fortfarande ett litet ovälkommet samhälle i krukan. Det var väll här jag blev lite tokig antar jag. Jag tog blomman och en hink fylld med vatten och gick ut på gården där trycker jag ner plantan i vatnett och doppa den frenetiskt upp och ner. Nu ska all jord av. Finns det ingen jord så finns det inget myrorna kan bo i villket är lika med att det inte finns några myror. Där sitter jag en stund och badar det stackars olivträdet, pratar lite i telefon och sen kommer min granne ut. Tydligen har hennes far trott att jag blivit galen och sitter och pratar med min planta medans jag badar den, det mesta i den teorin är ju sann.
Efter lite hjälp från henne och en halvtimme senare så har jag en olivplanta utan jord och en himmla massa rötter som ligger blandat med jorden på botten av hinken. Men vet ni, myrorna försvann, efter det fanns det inte en myr-jävel i sikte. Problemet sen var väll att bladen på trädet skumpnade ihop och trillade av och det fanns bara kvar massa döda pinnar. Men man får aldrig tappa hoppet! Efter ett tag så kom det fram ett litet skott på trädet! Titta en solskenshistoria!
Så sensmoralen i denna historien är: om du här i livet inte får önskade resultat med mildare metoder så dränk skiten tre gånger så går allt bra. Eller skaffa plastblommor.