The skin i live in
Det är ganska otroligt hur mycket en film kan kännas i själen. Saker som ofta inte är på riktigt kan få hjärtat att göra ont, får en att börja gråta, skratta le eller bli lycklig. Ibland kan man få en kännsla som man inte riktigt kan placera. Man vet inte riktigt om man ska gråta, skratta, få ångest, spy lite i munnen, gå och prata med någon eller våldtäcktsduscha. Det blir som en liten kompott av allt. Vissa filmer får mig att tänka på att det faktiskt var någon någonstans som sa: "Jag har en jätte bra ide!" Dessa personer är faktiskt lite beundrandsvärda på det där sättet att de inte sitter i ett vadderat rum och kramar sig själva i en märkligt konstruerad tröja. Nu tänker jag berätta om kvällen jag såg "The skin i live in", om du vill se denna film och vill hålla det mystiskt och sådär så bara så du vet tänker jag berätta handlingen och plot-twist och sådär.
Jag och Skrället skulle ha en väldigt mysig kväll. Vi skulle kolla på bio och sedan ut och äta. Det fanns inte mycket som var sevärt så vi chansade. Vi tänkte att Antonio Banderas är ju en bra skådis så filmen kan ju inte vara helt värdelös. Så vi sätter oss i salongen och filmen börjar. Där sitter man helt avslappnad och har ingen förvarning om vad som ska hända. Filmen börjar och då går det upp för oss att Herr Banderas kan ju faktiskt spanska och detta ska han utnyttja de kommande två timmarna. Okej, de var jag inte med på, en liten överaskning men det spelar ju ingen roll de finns bra spanska filmer, Pans laburint tex. Filmen börjar med att vår huvudperson spelas av Herr Banderas håller på att undersöka något super skin som han har utvecklat på en vacker kvinna som tydligen bor i ett rum i hans hus. Herr banderas pratar om sin uppfinning och sådär. Ungefär här tänker jag att dett verkar bra! Detta kommer handla om en interligent proffesor men nej nej, detta nämns inte mer i hela filmen. Detta kan bli jätte bra. Haha, så naiv man var. Let me break it down for you. Herr Banderas hade en dotter som blev våldtagen av en man som han sedan kidnappade och gjorde om till kvinna och låste in i sitt hus, instruerade hen att använda dildos för att hens nya skrutta inte skulle växa ihop. Några år senare blir Herr Banderas kär i sin dotters våldtäcksman, har sex med denne och för att göra hela situationen ännu bättre så slängde dom in en arg mor och en galen halvbror i tights. Hen försöker rymma från sin Kidnappare/älskare/doktor under detta rymningsförsök försöker brorsan i tighta att våldta hen, Filmen var i ca 2 timmar och de är en väldigt, väldigt märklig historia att bevittna. Alltså jag har haldrig varit så förstörd av att kolla på en film någonsin i mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle känna inför detta! Detta är anledningen att jag vill veta vad filmer handlar om innan jag ser dem. Filmen avslutades och lamporna tändes. Jag överdriver inte när jag säger att alla i salen såg ut som att de tänkte "Vad hände? Finns denna filmen på riktigt?"
Jag vill träffa denna person som tyckte att detta var en super bra ide, titta denne i ögonen och fråga "Varför? Hur och vart kom detta ifrån?" Men vad är det egentligen som är en bra film? Är det en film man vet hur man ska känna för. En som frambringar basic känslor, lättplacerade sådana. Eller är det filmerna som får en att känna saker man aldrig kännt. Filmer som man aldrig hade kunnat tänka sig. Som stannar just för att de var så märkliga.